Bussresan fran helvetet!+ Bukittinggi.
Bussresan vi bokat skulle ta 15 timmar fran Parapat till Bukittinggi, det skulle vara en AC buss med Fina fallbara saten och WC. Jo det var AC och WC men klassen pa dem var under samre an samst och satena skall vi inte prata om. Men dar satt vi och skulle gora hela natten. Det stank piss en av chauforrerna lag pa golvet brevid vara saten och rokte pa. Sa med en patand chauffor for vi over de obefintliga vagarna(vi korde mitt i skogen over stenar storre an fotbollar).
Det gick verkligen inte att sova en blund. Men overaskande nog holl bussen nastan tiden vi kom fram endast 15 min senare an utlovat. Sa med bakar som varkte var det bara att slanga upp 16 kilos ryggsacken pa ryggen och borja leta efter boende.
Efter att vandrat runt och kollat pa ett antal olika hotel hittade vi tillsut ett hotell som heter Dahlia, som lag hyffsat centralt. Vi betalade 120 000 for ett rum sa det var mycket dyrare an vad vi innan har betalt.
Bukittinggi ar en bergsstad som ar mycket fin och omradena runt staden ar fina. Vi stannade endast 2 natter och under varan enda dag sa beslot vi oss for att besoka en silver by som skulle ligga 15 min ( att ga alltsa) fran staden. Sa vi borjade ga och sen gick vi lite till. Det var stekhett.
Tillslut fragade vi en man om vi var pa ratt vag, och det var vi ju saklart inte men det var tydligen "inte alls langt" sa han kunde visa oss. Och vips hade vi en guide, vi gick tillbaka i 15 minuter pa den vag vi kommit och mannen gav oss en massa fakta om vaxterna runt oss m.m. Sen bar det av ut pa ett risfalt, som jag sjalvklart trampade snett sa att min sko och fot sjonk ner i den djupa leran och upp kom min fot utan sko. Jippie! men guiden snall som han var plockade upp den at mig. Ungefar samtidigt fragade vi hur langt det var kvar och da sa han inte langt alls bara 1- 2 timmar. Da gav vi snabbt upp och begav oss in till staden. Flippflopp, skjorts och klanning ar inte lamplig kladsen for en trekking ratt ut i den djungel som han pekade pa.
Nar vi kom tillbaka till stan gick vi pa lite marknader och besokte ett Cafe och drakt mycket efterlangtat kaffe.
Dagen efter tog vi en minibuss till Padang och det ar dar vi nu befinner oss.
Det gick verkligen inte att sova en blund. Men overaskande nog holl bussen nastan tiden vi kom fram endast 15 min senare an utlovat. Sa med bakar som varkte var det bara att slanga upp 16 kilos ryggsacken pa ryggen och borja leta efter boende.
Efter att vandrat runt och kollat pa ett antal olika hotel hittade vi tillsut ett hotell som heter Dahlia, som lag hyffsat centralt. Vi betalade 120 000 for ett rum sa det var mycket dyrare an vad vi innan har betalt.
Bukittinggi ar en bergsstad som ar mycket fin och omradena runt staden ar fina. Vi stannade endast 2 natter och under varan enda dag sa beslot vi oss for att besoka en silver by som skulle ligga 15 min ( att ga alltsa) fran staden. Sa vi borjade ga och sen gick vi lite till. Det var stekhett.
Tillslut fragade vi en man om vi var pa ratt vag, och det var vi ju saklart inte men det var tydligen "inte alls langt" sa han kunde visa oss. Och vips hade vi en guide, vi gick tillbaka i 15 minuter pa den vag vi kommit och mannen gav oss en massa fakta om vaxterna runt oss m.m. Sen bar det av ut pa ett risfalt, som jag sjalvklart trampade snett sa att min sko och fot sjonk ner i den djupa leran och upp kom min fot utan sko. Jippie! men guiden snall som han var plockade upp den at mig. Ungefar samtidigt fragade vi hur langt det var kvar och da sa han inte langt alls bara 1- 2 timmar. Da gav vi snabbt upp och begav oss in till staden. Flippflopp, skjorts och klanning ar inte lamplig kladsen for en trekking ratt ut i den djungel som han pekade pa.
Nar vi kom tillbaka till stan gick vi pa lite marknader och besokte ett Cafe och drakt mycket efterlangtat kaffe.
Dagen efter tog vi en minibuss till Padang och det ar dar vi nu befinner oss.
Kommentarer
Trackback
